sometimes

känslorna i veckan har inte varit att leka med.
jag vet varför jag är som jag är, man jag önskar att vissa saker kunde man lämna till det förgångna och gå vidare, sluta minnas och liksom leva med hoppet och tron på att det aldrig skulle hända igen. Men som sagt ligger det minnet kvar, och det har liksom etsat sig fast. det gör bara så ont att det har gjort veckan nästan helt olidlig.. men nu är det över hoppas jag, och varje gång jag blir motbevisad kanske jag kan bli tryggare i att lita på någon annan igen?

iaf så börjar det kännas bättre, det gör inte lika ont, även fast jag är "utelämnad". Ibland får man höra det man inte alls vill höra, och ibland precis det man behöver höra.

we ride together we die together


tack emmy för att du finns :) att du lyssnar och står ut med att mitt babbel. men du är nog den som förstår mig absolut bäst ibland, vi har liksom kommit så nära varandra på så många plan jag knappt visste fanns :) tack!

GRATTIS BÄSTA KARIN!
Nu är du hemma i Sverige och har gått och blivit vuxen sådär över en dag :)
20år gammal och allt, inte dåligt alls ! :)
snart ses vi, det känns lite läskigt men jag längtar!

kärlek.