Sanningen är ibland överraskande

Trött efter gårdagens 50år kalas i följd av lite sömn samt dressyrtränings debut.
Hästen skötte sig riktigt bra och jag är inte annat än stolt över hur träningen gick till.

50års kalaset var faktiskt riktigt trevligt och många gamla vänner som man inte sett på länge var trevligt att socialisera med.

Ny vecka imorgon innebär jobb två dagar vilket känns lite motigt. Tro mig, har man sluppit att jobba känns det mer än jobbigt att kliva upp senast klockan 6 två dagar i rad. Men för att hålla på med de intressen jag har valt måste pengarna komma in på ett eller annat sätt. Det är ett bra jobb som jag vet hur jag ska klara så det känns riktigt bra.

Min babe är sjuk vilket inte alls känns roligt. Att dessutom inte få ta hand om honom, skämma bort honom och göra honom frisk känns värre. Jag är åtminstone sådan som vill ha någon som stryker på i pannan och tar hand om mig när jag är sjuk.

Nu Johan Falk gott folk.
Kärlek.